Då har det gått ytterligare en vecka och vi är snart inne i mitten av Januari. Helt sjukt egentligen att det snart är februari. Tiden går så himla fort och jag vet varken om jag ska skratta eller gråta! Ibland känns allting så himla bra, medans andra studer känns det helt åt helvete. Men jag antar att hela de här året kommer gunga upp och ner. Jag måste sattsa på skolan, körkortet, planera inför flytt, söka jobb och lägenhet. Klart jag längtar sjukt mycket till studenten och friheten, men ändå känns de så läskigt och behöva stå på egna ben. Speciellt nu när pappa bara blir sämre och sämre. Tänk om allting händer samtidigt. Tänk om jag aldrig får visa pappa det jag alltid har velat visa honom. Tänk om han bara lämnar oss nu..